Timbuktu

Fantasi, låten handlar om Timbuktus kompis som hette Benny som dog av en överdos av drog. Han kunde inte sluta med droger och Timbuktu kommer ihåg och berättar den, när Benny började prova olika typer av droger tills han blev missbrukare. Det här händer varje dag tänker Timbuktu och han är ledsen för att hans kompis var en av dem.
Jag tycker att det är sant, det finns miljoner av personer som tar droger och nästan alla dö av överdos. Många av dem börjar som en lek och sen blir de missbrukare.


Nu, Timbuktu säger att det spelar ingen roll varifrån man kommer, det handlar om var man är. Vi behöver mer av varandra och mer integration in det här samhället. Alla är människor och det spelar igen roll om man är vit, svar, kort, lång osv. Vi bor här nu och vi bör samarbeta för landets framtiden.
Den här låten säger sanningen, det finns rasismen mellan personer. Världen måste ändra sig och vi tillsammans med dem och göra en bättre värld till alla.

Pojken svår biten av björn.

1. Jag tror inte att pojkarna var oansvariga, ingen visste att det fanns ett björnide i närheten. De var bara pojkar mellan 12 och 13 år som ville bara åka skidor tillsammans.

2. I mitt land  finns det  många farliga djur som bor i Amason djungel. Man måste bara försiktig och gå tillsammans med en person som känner området och man riskerar inte går vilse.

3. Jag har besökt Kolmårdens djurpark i Sverige. Det var fantastiskt  och det var mycket fina djur från hela världen. Jag var jätte glad för att det fanns också djur från mitt land till exempel: alpacka, lama, orm. Kålmårdens djurpark är ett fint stället som jag rekommenderar er.

4. Nej, jag har inget djur hemma. 

Mitt språk och jag

Varje gång jag säger sten
tänker jag på andra stenar
och havet betyder
bara delvis hav
Jag har förlorat mitt språk
tingen har ingen smak längre
. .
i min mun
det finns alltid en oändlig
tyst stund
 mellan mig och de nya orden
en tystnad som jag fyller
med gråa löv
nej, det finns inga gråa löv
De nya orden är som kåldolmar
som har stått för länge
i frysboxen
jag kan inte fylla denna stumma stund
som har frusit som en droppe vatten 
över ett oavsiktligt nederlag
och att tala har blivit
ett hantverk
 med mycken svett och trötta muskler
 Men om jag inte kan gå med de nya orden
kan jag åtminstone trampa på dem


Theodor Kallifatides *.
Den här dikten är mycket bra och jag identifierar med dikten. Man lär sig det nya språket så att man klarar sig, men mitt modersmål kommer ju alltid att sakna. Man kommer inte känna orden som egna.