Varje gång jag säger sten
tänker jag på andra stenar
och havet betyder
bara delvis hav
Jag har förlorat mitt språk
tingen har ingen smak längre
. .
i min mun
det finns alltid en oändlig
tyst stund
mellan mig och de nya orden
en tystnad som jag fyller
med gråa löv
nej, det finns inga gråa löv
De nya orden är som kåldolmar
som har stått för länge
i frysboxen
jag kan inte fylla denna stumma stund
som har frusit som en droppe vatten
över ett oavsiktligt nederlag
och att tala har blivit
ett hantverk
med mycken svett och trötta muskler
Men om jag inte kan gå med de nya orden
kan jag åtminstone trampa på dem
Theodor Kallifatides *.
Den här dikten är mycket bra och jag identifierar med dikten. Man lär sig det nya språket så att man klarar sig, men mitt modersmål kommer ju alltid att sakna. Man kommer inte känna orden som egna.
Att lära sig ett nytt språk på riktigt, så att man verkligen blir duktig, är svårt och kräver tålamod. Men du har kommit en god bit på väg. Hoppas att den här terminen ska föra dig ännu längre fram på din väg mot det svenska språket. Att du sedan har ditt eget språk i ditt hjärta, det är nog helt naturligt. Så är det nog för alla. Barndomens språk är självklart "det rätta språket" för det flesta av oss! /Eva
SvaraRadera